Om körkort, handledarkurs, introduktionsutbildning
RSS icon Home icon
  • Min roll som handledare

    Posted on september 11th, 2010 handledarkurs No comments

    För dig som är helt novis på ämnet vill vi först börja med en regel. Eller rättare sagt lagen – det är numera inte valfritt att utbilda sig som handledare för körkortet utan helt och hållet obligatoriskt. Denna utbildning kallas för dig som vill bli handledare kallas för introduktionsutbildning för körkortet, handledarutbildning eller handledarkurs. Samtliga dessa tre används som synonymer för samma kurs. För dig som inte gillar kurser och utbildningar och tycker det är onödigt med denna introduktion, kan vi trösta dig med att handledarutbildningen i de flesta fall bara är 3 timmar lång. Det är heller ingen hårdpluggning av nya råd och rån vad gäller trafikregler och trafiksäkerhet och teori, utan mer en slags uppfräschning av kunskaper som du säkert redan har, men även ett tillfälle för diskussion om rollen som handledare och vikten av att vara en förebild i trafiken.

    Själv bor jag i Stockholm och gick sålunda nyss en handledarutbildning Stockholm, då jag snart ska börja övningsköra med min 16-åriga son. Och precis som jag nyss proklamerade, så fungerade denna kort kurs mest om en sorts plattform för diskussion om att ta körkort, om att köra säkert och bete sig vettigt i trafiken. Bland annat gick vi igenom olika fingerade trafiksituationer och diskuterade bra lösningar. Eftersom man numera kan gå handledarutbildning Stockholm separat, och inte tvunget samtidigt med eleven, så valde jag att gå själv, eftersom min son redan gått introduktionsutbildningen tillsammans med sin mamma. Det gav mig också tid att reflektera över min egen roll som handledare. Och mitt beteende i trafiken. Vilket inte alltid är det bästa.

    Jag är handledare  - och bli lätt upprörd i trafiken

    Jag tillhör nämligen den skara människor som lätt blir upprörd i trafiken. Jag vet faktiskt på rak arm inget som gör mig så stressad och upprörd som när jag upplever allt andra beter sig som fårskallar bakom ratten. Det triggar igång något väldigt mörkt i mig och ibland skäms jag för att jag blir så förbannad. Det är ju löjligt egentligen och saknar betydelse. Istället borde jag vara mer ödmjuk och försöka inrikta mig på att hjälpa andra i trafiken; att grundinställningen är att vi ska hjälpa åt på vägarna och tillsammans se till så att olyckor och risker hålls på ett absolut minimum.

    Vi får ta körkort tillsammans

    En viktig reflektion i sammanhanget är jag redan, via mitt eget beteende bakom ratten, redan har påverkat min son mer än vad jag kan ana i rollen som bilförare. Han har ju suttit bredvid mig i hela sitt liv och tagit in, medvetet eller omedvetet, sättet jag kör bil på. Och detta är säkerligen hans ”bild” av hur man ska köra bil nu, han tror att det är normalt att gapa och skrika bakom ratten som jag gör. Därför har jag beslutat mig för att ta ett allvarligt snack med honom. Samtidigt så vet jag att min son gör inte som jag säger, han gör som jag gör. Så ska han bli en bra bilförare så behöver jag definitivt ändra mitt beteende på vägarna – och bli en bättre bilförare jag också. Vi får helt enkelt ta körkort tillsammans. Det finns ingen annan väg.

    Leave a reply

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu