Handledarkurs Körkort Stockholm

Om körkort, handledarkurs, introduktionsutbildning
RSS icon Home icon
  • Handledare reflektion igen

    Posted on september 28th, 2010 handledarkurs 1 comment

    Handledarutbildning – mening? Det kan vara en aning frustrerande ibland att sitta bredvid när någon annan kör bil. Inte minst när det gäller övningskörning. Ibland glömmer man att det faktiskt inte är jag som kör bilen och jag kommer på mig själv med att ”luftabromsa” och växla och liksom köra bil som ett slags nervös mimartist. Det har ingenting med min sons bilkörning att göra. Han klarar det alldeles utmärkt. Nej, det är något slags inövat beteende, reptilhjärnalikt, om man så vill. Jag antar att jag är van vid att alltid vara den som kör bilen. Jag antar att det är en trygghet att veta att det är jag som påverkar situationen direkt, att jag är in charge.

    Handledarutbildning gav min chans att reflektera

    Vid övningskörning gäller inte detta längre. Då är jag bara indirekt påverkande som handledare, även om det ytterst är jag som är ansvarig för allt som händer – det lärde jag mig på min handledarutbildning. Det är mycket är som var bra med min handledarutbildning. Jag fick diskutera min roll som bilkörare och körkortsinnehavare mer ingående och reflektera kring trafiksituationer som jag tidigare inte funderat så mycket över. På min handledarutbildning fick jag även träffa andra blivande handledare och utbyta erfarenheter. Det låter kanske töntigt, men för mig var det intressant, kanske handlar det om att jag verkligen tar min sons övningskörning och väg mot körkortet på största allvar. Jag vill att han ska bli en bra bilförare. Att han ska köra tryggt, säkert och klokt. Att han ska undvika och lära från min misstag.

    Jag har också insett att för att bli en bra handledare så måste jag rannsaka mig själv som trafikant, och bli en bättre bilförare jag med. Det är med andra ord inte bara min son som tar körkort den här gången. Det gör jag också igen, på sätt och vis.

  • Reflektion menlös handledarkurs

    Posted on september 27th, 2010 handledarkurs No comments

    Ja, det kan te sig lite märkligt med en blogg om att vara handledare för körkort, tillika förälder, och därtill en blogg som inte uppdateras speciellt ofta. Men jag vill mest använda det här som ett forum för att samla och dokumentera några av mina tankar inför att vara handledare för körkort, och på så vis lära mig en del. Men sanningen att säga så har det inte blivit sådär jättemycket övningskörning på sistone, vi var förvisso ute en sväng i city förra helgen, och det flöt på förvånansvärt bra, jag är imponerad av min sons lugn bakom ratten; det är nästan lite otäckt, för han är många gånger lugnare än vad jag är.

    Jag blir nämligen ofta ganska stressad i trafiken, min puls skjuter i höjden av både för aggressiv bilkörning och för långsam trafik, jag vet inte riktigt varför, det har alltid varit så. För att inte tala om bilköer. Det är verkligen ett aber. Och så bor man i Stockholm; Sverige Mekka för bilköer för att uttrycka saken milt. Men, poängen med det här är väl att jag nu, tillsammans med min sons övningskörning, får chansen att förbättra mig som bilförare. Det är fördelen med att vara handledare, med att ständigt genomgå ett slags handledarutbildning.

    En handledarutbildning är ju att vara närvarande under min sons övningskörning. Det är verkligen handledarutbildning. Att vara närvarande i trafiken. Eller rättare: det är bildande för min egen körning, för mitt eget beteende bakom ratten.

    Över and ut.

  • Övningskörning idag

    Posted on september 21st, 2010 handledarkurs No comments

    Ja, det här var intressant. Vår första övningskörning tillsammans. Intressant för att det faktiskt gick ganska bra. Visst, min son var nervös och det var en hel del så kallad kängurubensin till att börja med, men när han väl fick lite bättre kläm på kopplingen och lyckades synka alltsammans så ….yes, då flöt det på riktigt schysst faktiskt. Jag är ganska förvånad. Trodde att det skulle bli rena kriget, även om jag försökte att hålla mig lugn som en filbunke på ytan hela tiden. Det kan nog bli riktigt kul det här med övningskörning, rollen som handledare och hela vägen mot körkortet.

    På väg mot körkortet – och rödljus

    Det enda gång det blev lite jobbigt var vid rödljuset på en känd gata här i Stockholm då min son inte fick iväg bilen på flera minuter. Han släppte kopplingen hela tiden en aning för snabbt och bilden dog, gång efter annan. En instinkt jag fick var såklart att ta över och köra iväg bilen, helst efter tredje gången då flera bilar bakom började tuta, men jag höll mig kall och försökte istället guida min son att göra rätt. Och fjärde gången lyckades det. Jag är väldigt nöjd med att jag agerade som jag gjorde, faktiskt.

  • Min roll som handledare

    Posted on september 11th, 2010 handledarkurs No comments

    För dig som är helt novis på ämnet vill vi först börja med en regel. Eller rättare sagt lagen – det är numera inte valfritt att utbilda sig som handledare för körkortet utan helt och hållet obligatoriskt. Denna utbildning kallas för dig som vill bli handledare kallas för introduktionsutbildning för körkortet, handledarutbildning eller handledarkurs. Samtliga dessa tre används som synonymer för samma kurs. För dig som inte gillar kurser och utbildningar och tycker det är onödigt med denna introduktion, kan vi trösta dig med att handledarutbildningen i de flesta fall bara är 3 timmar lång. Det är heller ingen hårdpluggning av nya råd och rån vad gäller trafikregler och trafiksäkerhet och teori, utan mer en slags uppfräschning av kunskaper som du säkert redan har, men även ett tillfälle för diskussion om rollen som handledare och vikten av att vara en förebild i trafiken.

    Själv bor jag i Stockholm och gick sålunda nyss en handledarutbildning Stockholm, då jag snart ska börja övningsköra med min 16-åriga son. Och precis som jag nyss proklamerade, så fungerade denna kort kurs mest om en sorts plattform för diskussion om att ta körkort, om att köra säkert och bete sig vettigt i trafiken. Bland annat gick vi igenom olika fingerade trafiksituationer och diskuterade bra lösningar. Eftersom man numera kan gå handledarutbildning Stockholm separat, och inte tvunget samtidigt med eleven, så valde jag att gå själv, eftersom min son redan gått introduktionsutbildningen tillsammans med sin mamma. Det gav mig också tid att reflektera över min egen roll som handledare. Och mitt beteende i trafiken. Vilket inte alltid är det bästa.

    Jag är handledare  - och bli lätt upprörd i trafiken

    Jag tillhör nämligen den skara människor som lätt blir upprörd i trafiken. Jag vet faktiskt på rak arm inget som gör mig så stressad och upprörd som när jag upplever allt andra beter sig som fårskallar bakom ratten. Det triggar igång något väldigt mörkt i mig och ibland skäms jag för att jag blir så förbannad. Det är ju löjligt egentligen och saknar betydelse. Istället borde jag vara mer ödmjuk och försöka inrikta mig på att hjälpa andra i trafiken; att grundinställningen är att vi ska hjälpa åt på vägarna och tillsammans se till så att olyckor och risker hålls på ett absolut minimum.

    Vi får ta körkort tillsammans

    En viktig reflektion i sammanhanget är jag redan, via mitt eget beteende bakom ratten, redan har påverkat min son mer än vad jag kan ana i rollen som bilförare. Han har ju suttit bredvid mig i hela sitt liv och tagit in, medvetet eller omedvetet, sättet jag kör bil på. Och detta är säkerligen hans ”bild” av hur man ska köra bil nu, han tror att det är normalt att gapa och skrika bakom ratten som jag gör. Därför har jag beslutat mig för att ta ett allvarligt snack med honom. Samtidigt så vet jag att min son gör inte som jag säger, han gör som jag gör. Så ska han bli en bra bilförare så behöver jag definitivt ändra mitt beteende på vägarna – och bli en bättre bilförare jag också. Vi får helt enkelt ta körkort tillsammans. Det finns ingen annan väg.

  • Om att vara handledare för körkortselev

    Posted on september 11th, 2010 handledarkurs No comments

    Det kanske låter lite formellt att uttrycks sig på det sättet. ”Att vara handledare för körkortselev”. Det är liksom inte riktigt hela sanningen. Det är nämligen jag som ska vara handledare och min son som ska vara elev. Min son ska snart börja övningsköra med mig som mentor. Han är ganska nyss fyllda 16. Planen är att vi ska övningsköra privat fram till han är 17 år och sen ska han skriva in sig på bilskola.

    Min tanke är att han ska vara relativt van bakom ratten när han börjar på bilskolan. Men vi får givetvis se varåt utvecklingskurvan pekar. Till saken hör också att jag själv behöver bli en bättre bilförare. Framförallt då jag vill vara trovärdig och trygg i min roll som handledare. Idag vet jag att jag är långt ifrån någon perfekt bilförare. Därför tänker jag ta det här tillfället, min sons övningskörning, att utvecklas i trafiken.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu